Men att regeringen samtidigt föreslår ett borttagande av KADMIUMSKATTEN kan slå mycket hårt på våra svenska bönders framtida konkurrenskraft. EFSA sänkte i januari rekommenderat maxintag av kadmium per vecka med 65-70% och konstaterade att delar av den europeiska befolkningen redan ligger över den gräns där skador börjar ske.
Inom Svenskt jordbruk beräknas kadmiumnivån i åkermarken ha ökat med 30% sedan 1920-talet och nivåerna i marken skulle behöva minska igen om vi skulle få en marginal till nivån för säkert intag. Att i detta läge ta bort kadmiumskatten som haft en mycket god styrade effekt mot gödselmedel med lägre kadmiumhalt är direkt kontraproduktivt mot den långsiktiga konkurrenskraften för svensk mat! Kadmiumskatten borde istället höjas så att Yara sänkte garantien från 12 till 5 mg Cd/kg P igen.
Att vi skall minska skatten på kväve samtidigt som vi har svårt att nå vår del av BSAP och samtidigt som forskarna konstaterat att det globala kväveflödet i likhet med koldioxodutsläppen ligger långt över (2,5 ggr över) säker nivå för jordens balans (Rockström et al, Science 24 september 2009), gör det svårare för oss som vill argumentera för att jordbruket är en faktor som bidrar till en god miljö och inte tvärt om.
Istället för slopande kunde ju handelsgödselskatten gått till ökat stöd till ekologisk mjölk- och köttproduktion. Kväveöverskotten i ekologisk mjölk- respektive köttproduktion är ju 35-38% lägre än i konventionell produktion, vilket väsentligt minskar risken för övergödning från arealen (Nya rapporten Ekologisk produktion – möjligheter att minska övergödningen – från CULs hemsida) och detta ofta med bibehållen lönsamhet för lantbrukaren.
Det måste ju vara målet: Att bidra till lantbrukets lönsamhet, samtidigt som man bidrar till minskad övergödning och en giftfri miljö, och inte tvärt om.
↧
Av: Håkan Jönsson, Kretsloppsteknik, SLU
↧